﻿<b>Komm Bergſten</b> inſtämde, och anſåg, att
anförandena ej borde räcka längre än omkring
15 minuter. För att komma till klarhet i denna
fråga, ſkola wi ej ſöka lösningen i wåra egna
hjertan eller i konungens bud, utan gå tillbaka
till ſkriften. Der finna wi i Math. 18: 15 och
följ. huru wi ſkola förhålla oß, nemligen att
den felande förſt ſkall warnas emellan fyra ögon,
ſå i twå eller flera wittnens närwaro, ſå inför
förſamlingen och om ej detta hjelper, ſkall han
ſåſom en hedning uteſlutas. Den felande ſkall
dock ej förwägras att höra Guds ord, eller ſtäl=
las utom den kriſtliga kärleken; men de kunna
ej tillhöra den kriſtna förſamlingen. Samma
lära finna wi i 1 Korinth. 5 kap. der apoſtelen
tillſäger att uteſluta blodſkändaren i Korinth.
Att låta uppenbara ſyndare qwarſtå, det är ej
kriſtlig kärlek, ty Kriſtus och apoſtl. gjorde ej
ſå, utan det är kärlekslöſt, förſt emot ſyndaren,
ty han föres ej till bättring, och för det andra
är det orätt mot kyrkans rätte medlemmar, ty
de kunna genom exemplet blifwa förledda. Der=
före, att man ej handlar efter evangelii före=
ſkrift i detta fall, liknar kyrkan en hednahop,
hwilket kan ſes på marknader och wid flere till=
fällen. Då ſer man, att kyrkotukt ej öfwas
inom ſtadskyrkan, och denna briſt ſkall ſlutligen
ſpränga ſönder henne, om ej rättelſe ſker. Åro
de gudlöſe ſå kalladt "fint folk", ſå kunna de
hafwa hedersplatſer inom ſtaten; ſådant är för=
färligt. Hjelp winnes ej med mindre, än att
man rättar ſig efter Guds ord; biſkopar, dom=
kapitel och annan öfwerhet ſkola ock tillſe, att
hwad ſom är ſtadgadt efterlefwes, ty det hjelper